Lita på

Jag vill tro att människor är goda, jag vill lita på att de som jag tror är mina vänner är det.
Blir så besviken då jag inte kan genomskåda när folk är ute efter att nyttja för egen vinning, egentligen inte bryr sig om mig.
Jag kommer hädan efter att hänga med folk som vågar vara ärliga, tänker fan i mig inte ta en massa skit i efterhand, då kan en skitsak, ett missförstånd växa som en stor infektionshärd som sen förstör en lång ..som jag trott vänskap.
En höna av en fjäder är ett så bra talesätt, för det är en riktig vardagsbov som skapar onödiga konflikter.

svårt med kläder

Egentligen är det svårt med kläder. Jag är intresserad av mode, shoppa, olika stilar. Har en tacksam kropp som passar i det mesta.

Problemet är min livstil o frågan när ska jag ha på mig dessa kläder o den stil jag någon gång ska skapa?

Kanske på semestern?

På jobbet har man ju sin standard mundering, sjuksköterskeklänning strl junior, vita byxor o fotriktiga skor, därefter direkt till stallet, är man lite genomtänkt har man satt på sig linne o stuprörsjeans under tunikan, denna dras av i stallet o ersätts med en hästluktande jacka o ridstövlar, samt någon keps (så man slipper tvätta håret) fy sjutton vad man ser ut!!!

Denna outfit används vid fint väder, under vinterhalvåret sätter man på sig överdragsbyxor, graningekängor, ser ut som en äkta bonde.

Därefter åker man hem, sätter direkt på sig träningskläderna, den stassen skulle man ju kunna köpa det senaste modet av, faktiskt snyggt med sportmode.

Vad man har på sig hemma, då man somnar i soffan, ja mysekläder...

Men ibland rensar Elin garderoben, då får jag sådant som bara är några månader gammalt, tänker att jag ska klä mig i det, men när egentligen?

Sen får man en sådan där lapp i brevlådan, om klädinsamlingar, nu senast till Polen, har skänkt många säckar av nästan oanvända kläder dit, men av någon anledning så fylls garderoben alltid på ändå.

Men jag skulle aldrig klara mig utan shopping o speciellt inte utan den välbehövliga fika pausen.

Visste ingenting

Vet lite mer nu, känner mig helt tom, hade ingen aning om att du var så sjuk, men det är klart du var, för du dog ju ifrån oss.
Kan inte förstå hur du kunde dölja det så länge, tills det var helt kört.
Saknar dig väldigt mycket, du var en så underbar människa.
Även om du inte alltid kanske gjorde allt rätt, så har du lyckats med att vara så varm och god vilket du fört vidare till de andra som jag älskar.
Tack för jag fick träffa dig och för alla roliga och trevliga minnen.