Nu börjar det se ljust ut för fina fina Xento, hans värden ser bra ut, stackars liten, vad han ändå varit snäll o ställt upp på det som förväntats av honom, det gör så ont i mig.
Ett djur kan ju inte berätta att den inte mår bra.
Vad det ska bli roligt att han ska få komma igång o åka på roliga äventyr.
Har inte hämtat mig efter Patches försvinnande ännu, tänker på det hela tiden, lilla Patches, i hennes Russell hjärna händer det ju något nytt som man bara inte får missa hela tiden, precis hela tiden, hon hade upptäckt nya saker o inte blir hon trött heller, så skönt att hon återfanns välbehållen.
I går var jag på en VPL höll på att lacka ur på handläggaren, undrar hur så elaka o kalla människor kan få jobba med människor?? Tyvärr är käringen en del i mitt liv, men jag får betalt o ska fan i mig inte hålla tyst om hon morsar mot mina patienter igen, precis som man valt att få en svår psykisk sjukdom, hur kul är det tror hon att ha ett livslångt lidande, de vill inget hellre än va normala, ska man inte få hjälp då?? Utan kränkas ännu mer?
Ska ringa hennes chef, måste snacka med MM om det.