Att ha en svår sjukdom fick mig att tänka på ett annat sätt på livet.
Nu har jag inte en tumör denna gång, utan influensa.
Men tankarna och rädslan över att bli äldre, sjuklig kom över mig. Vet ju hur det ser ut, hur många patienter berättar inte samma sak. Man ligger hemma och olika personer från hemtjänsten kommer, aldrig samma en längre tid. De har inte tid att prata med dem ens, de gör sina uppdrag, sen går de, det blir tyst.
Man blir helt kraftlös i influensa, men blir frisk på några dagar. Om ett tag kör jag Cross o Transformer med Elin, sen kör jag lie Shabam, Shape , core o cykling också.
Snart sitter jag i sadeln på Scilla, vi galopperar och busar.
Jag kan glädjas åt världens bästa barn, världens finaste man.
Men hur ser det ut när jag är gammal, ligger jag och väntar o tittar på en jävla tavla på väggen, väntar, har ont, väntar på ingen som kommer?
Vad fan tjafsar folk om små saker som egentligen inte betyder någonting, folk ska vara så jävla besser, så bäst, går i gång, låt mig för fan ta beslut om vad jag vill !
Sen är man ju jävligt dum, om man går igång själv, till vilken nytta, bara skadar en själv.
Nu har jag fått min käftsmäll i och med influensan, så inget ont, som inte har något gott med sig.
