I dag har vi haft gravsättning. Jag har oroat mig för det, när vi gjorde den, så kändes det så overkligt. Först lästes en vacker dikt, som jag kunde ta till mig i stunden.
Sen sänkte jag och Nisse ner urnan, vi la ner rosor till pappa. Vi satt rosor i en vas, la några Gotlandstenar vid stenen. Vi kunde inte gå därifrån, det var det svåraste, känslan att inte vilja lämna honom.
Han ligger brevid sin mamma och pappa.
Solen sken.
Men han finns kvar hos oss, i båra tankar, med sin själ. På så sätt har han inte lämnat oss.
