Funderar på hur mitt liv skulle se ut utan alla mina djur. Det är så härligt att komma till hagen o både Xento o Scilla kommer till oss i full galopp samtidigt som de gnäggar. Går man omkring o kollar staketet så går de efter, de är så positiva båda två, tycker det är så mysigt att bli ompysslade o roligt att komma ut på ridtur.
Hemma väntar en hysteriskt glad Walle, vi ska alltid rusa till svärmors fåtölj, där ska vi sen hälsa o sen mysa lite, sen blir han nöjd. Så reser man sig för att göra något, då kommer Kattitzy, lägger sigpå rygg framför fötterna o mjauar, en katt blir mycket kränkt om man inte ägnar den uppmärksamhet när den gör så (har läst det), så då måste man klia lite på magen, sen kan man få lägga honom över axlarna.
Behöver jag någon sorts bekräftelse att känna mig älskad???
Fast Nån säger att han gör det :)
Fasen vad tråkig jag måste vara att höra på, att han står ut o höra om hur jag o Scilla tränat, att vi besteg soptippen, att Xento var lite varm i en hov, tänk om det blir hovböld?? mm mm men undrar om Nån skulle uppskatta om jag bara pratade om jobbet, eller om botox, eller tv serier, eller snackade skit??? nej det skulle han inte. Men skulle nog uppskatta att man höll sig vaken igenom en enda film någon enda gång!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar