onsdag 18 januari 2012
Tartuffe
Tartuffe
Jag minns att du kom till stallet under sommaren, du hade inte fått någon skötare, jag kom från Gotland o det sas jag skulle ta hand om dig. Förstod varför när jag skulle borsta dig du högg o sparkade efter mig, din lugg o man var rakad, du var kolsvart. Jag var så ung, ingen som hjälpte mig, så jag löste det här med rykten genom att ta med mig sopkvasten in i boxen o så när du attackerade mig tog jag fram den o snacka om horsemanship, men efter några veckor stod du o njöt när jag ryktade dig.
Du var inte som de andra fullbloden, heta o trippiga, tvärtom lite lat, jag kände mig trygg. Det sas du växt upp i en tjurhage därför du blivit sådär?
När vi var på banan var du stabil, men skulle man ner ensam, då hände det att man inte enns kom in på banan, backa backa, in i halmrullarna, precis om Mulle o Molly.
Vi red i skogen, långa långa ritter, jag red ut barbacka på dig, ibland blev du glad o bockade, då stannade du så snällt till jag kravlade mig upp på ryggen, har så många fina minnen.
Du kom ju för du var en kapplöpningshäst, ett engelskt fullblod, du tjänade dina matlappar o flera hästars havre sprang du in, alltid placerad, trots hög vikt på ryggen, vecka efter vecka, sen blev det hinder, jag var livrädd, min mardröm, tyvärr besannades den o du kom in på tre ben o en 2a plats, du kämpade dig i mål på tre ben. jag grät o grät. Jag spolade dina ben i iskallt vatten, jag minns att ägaren fick skäll på stallplan att den hästen kan du inte låta ridas hem. Jag minns han visste att hästen inte skulle klara mer tävlingar, men startade honom ändå.
Boxvila, boxvila för ett fullblod i högform, jag satt i timmar i din box, läxorna lästes i boxen, jag plockade o plockade gräs, jag grät.
Nu skulle han sälja hästen billigt. Jag ville köpa honom, men jag gick i nian, hade inga pengar.
Han såldes till en läkare från Östermalm, äg slog i henne att 1 års vila skulle bota skadan.
Tartuffe åkte till Brottby, han hade nog bra därute, gick i hagen med sinkompis Montekristo. Jag åkte o hälsade på honom, det var ensamt o ruggit där på gården, det var svårt o åka kommunalt dit, jag var livrädd i mörkret på landsvägen o bussen var alltid sen.
Sen flyttades han till en dam som skulle rida igång honom, jag fick rida med henne o hon lärde mig en del, det var kul, men kort tid, vi trivdes där båda två.
Sen började mardrömmen. Tuffe flyttades till Östermalmsridskola, i privatstallet.
Han stod i en spilta 23 h /dygn, han började snart både krubbita o väva, hage fanns inte. Jag gick nu i gymnasiet, återigen läxböcker i stallet, nu satt jag o plugga o Tuffe fick beta o föra sig i linan. Vi red på i Liljanskogen, det gick bra o rida, men läkarkärringen klarade inte av sin häst, hon pleggade den innan, så när han äntligen slapp spiltan, då var han drogad.
När jag ifrågasatte så blev hon sur o sa det finns många tjejer som vill bli skötare om jag inte passade mig.
Så kom sommare, lite festande o så kom jag o hälsade på tuffe, han var borta, avlivad, han var ju dum i huvudet sa stallförmannen, som var en kvinna. Vad orättvist, han vatrivdes där, han har aldrig, aldrig varit dum i huvudet, tvärtom, den snällaste o trevligaste häst jag träffat.
Glömmer dig aldrig.
Jag bara gick ut.
Så många drömmar jag drömt om dig, att du lever o vi träffas o jag rider på dig, att du fick ett lyckligt liv o jag bara hörde fel, de pratade om nån annan häst.
Du har alltid en plats i mitt hjärta, tänker väldigt ofta på dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar