I dag var vi o red på stubbåkern igen, jag o scilla älskar att galoppera ute. Jag kom ihåg när sussi o jag var småtjejer o stod tittade på tränaren när han galopparbetade hästarna på just den stubbåkern jag red i dag. Vi drömde om att rida sådär, spränga fram över vidderna, nu 30 år senare rider jag på samma ängar med min underbara Lilla scilla.
Till saken hör att vi småtjejer inte behövde drömma speciellt länge...helt galet, vi satt snart där med uppkortade stigläder o galopperade omkring på ängarna o på galoppbanan, tänk om mamma visste hur riskabelt det egentligen var, vi var ju inte alls klara för det, hade ju bara ridit på islänningar o gotlandsruss, barbacka, det var väl därför man klarade att rida i det där små träningsadlarna.
Tartuffe!!!! du finns ständigt i mina tankar, jag älskade dig så mycket, varför var livet så orättvist mot dig??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar