Nära Danderyds operations avdelning

I dag hade jag några sekunder från att hamna på sjukhuset igen, när vi skulle galoppera på Såsta ängen blev hästarna helknasiga ( berodde på mitt knasiga sällskap o mig själv, för vi är lite galna) så drar ju såklart vi iväg nallen först , Scilla slängandes med huvudet o studsar o Xento på tvären o några lyckobockar, sen iväg...jag som aldrig brukar tappa stigbygeln gör det o istället för o skita i det, så försöker jag få tag i den, varav jag ställer mig mer i vä stigbygel o sadeln hamnar på sidan av Scilla.

Ropar bara stanna! På något sätt får vi stopp på alla knasiga hästar o jag kan hoppa av, då har inte rädslan kommit, jag vet den kommer, så det var bara dra gjordes ett hål till o sen göra om det.

Ta lugnt tempo säger Jeanette varav Scilla o Xento skjuter i väg som skjutna ur en kanon, det gick bra.

När jag kommer upp till Såsta, då blir jag rädd, jag hade nog åkt i backen, hade nog klarat mig med något benbrott, men vad hade hänt med Scilla?? Hon hade kanske inte slutat o skena förens hon vart skadad, hon trodde väl det satt en tiger i magen på henne? Flyktdjur som de är.

Scilla kändes iaf fin o var pigg.

Nu har jag planer för henne, vi ska träna lite hoppning.

Vore kul om Jenny skulle kunna starta henne i någon klubbtävling ute i Vallentuna el Täby när hon känner sig bekväm med henne.

Mina galna ridkompisar