Finaste Macke Det var så roligt att träffa Macke , han blev glad när han såg oss, han såg ut o trivas på 4 h gården, såg glad ut i ögonen.
Han var så duktig i vagnen o såg ut som han tyckte det var roligt o dra den.
Det känns konstigt, han är inte vår längre, känns tomt, alla minnen kom över, Elin o Emma var små barn när de hade honom, han har lärt dem så mycket, denna snälla lilla ponny.
Jag minns speciellt när Emma red honom bland de första gångerna, jag ledde henne i skogen, hon var så liten, hon sveptes av av en gran, med skräckblandad röst tog hon honom direkt i försvar, det var inte mackes fel! så skrattade hon nästan hysteriskt för att lugna ner sig själv.
Jag minns när hon red honom sista gången uppe i Orkesta, innan han åkte till aud, hur fint han gick då, hon var då en tuff o duktig tonåring.
Nu i går, en lugn vuxen kvinna som stöttade Macke i att bli körd! han har inte blivit körd sen vi sålde honom! hon var så lugn o fin med honom! Det gick så bra.
Vad tiden går, han såg ju precis likadan ut. Tja....jag ser ju också likadan ut, hi hi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar