Tillsammans

Scilla får gå promenader nu, men hon är fortfarande halt, tycker hon är lite sämre sedan hon var på kliniken, men vetskapen att det inte är fraktur eller synskadat känns ändå bra. Nu blir det lång konvalescens o långa promenader.

Scilla

För en vecka sedan var Scilla den piggaste o sundaste häst man kan leta efter, trots att hon blir 18 år var hon pigg o glad, så positiv.

Jag lånade ut henne, för första gången lånade jag ut henne till en ung tjej, jag ville hon skulle få komma ut o ridas lite nu när jag är sjuk i diskbråcket o inte får rida. Jag kommer aldrig någonsin att låna ut henne igen. Trots inf om bara skritt hade det blivit både trav o flera galopper, Scilla hade både snubblat över en pinne? Samt i en lerpöl?? Samt orsakat en ridolycka där en flicka fick ligga på sjukhus. Idag står hon på tre ben, hennes kota är jättetjock o jag vet inte om det är senfästen, kotledsvrickning eller vad det är för fel. Pratade med veterinären o hon  kommer på måndag.

Jag känner mig förtvivlad, tror i min enfald att man kan lita på människor , men tydligen inte! Nu står jag med en trasig kropp o en trasig häst, jag blir iallafall bra om några månader, men hur kommer det bli för min älskade Scilla, jag vill inte hon ska lida. 

Jag hatar verkligen mig själv att jag lånade ut henne, blir hon frisk, får bara jag o mina barn o Linda rida henne. 

Känns rätt

Det känns så bra att Macke fick åka upp till Nisses land, att han är tillbaka i familjen. 

Han har piggnat sig o Elvira o han kommer bra överens, det gör mig så glad att få bilder o sms med uppdatering om honom. Hon rider mest ut i skogen, det älskar ju Macke mest av allt. Kan tänka mig lyckan för en ung tjej att ha en egen ponny, tryggare ponny än Macke finns inte, så det känns så roligt.

Han har klarat att gå på lösdriften o trivs med sina unga tjejer, vilket läge:)

Xento däremot, han får träna o träna o åka på turné i Allsvenskan ska han göra. Han trivs med att jobba o han o hans lilla Valdy utvecklas så fint tillsammans. I dag fick de 7 o 8 or på allt under programträning, jag var så stolt o glad för deras skull.

Längtar efter o få rida

Så jobbigt att inte få rida, nu är det mars, ridvägaran är perfekta, ingen is, inte för hårt, satans diskbråck ! Jobbigt att inte få sova heller, men sjukgymnasten sa man ska sova i två omgångar, känner mig lite ensam, går upp o trampar på natten för få blodförsörjning i ischias nerven, då minskar smärtan.

Foten är fortfarande delvis förlamad o utan känsel, hoppas att det kommer tillbaka, det är inte säkert, tycker jag har haft mitt i sjukdomsväg, så en halvdomnad fot utan känsel vill jag inte ha resten av mitt liv:(

Tur jag har fina vänner i stallet, så roligt o komma dit. I dag var jag o tittade när Xento o Valdy hade träning, sen gick Mimi o jag en prommis med fyra glada tjejer, alla var så duktiga o det var mysigt.

I morgon blir det träning i ridhuset för X o V.

Jag har två små sjukgymnaster här hemma, de heter Walle o Patches innan jag går ut med dem har jag ont i hela kroppen o benet släpar, så har jag gått med dem, då är jag glad o mer rörlig:) bästa jobbet utför de, älskar dessa promenader, de är så glada o lyckliga, tänka att vi fått ge dem ett hem!

Sjukskriven igen

För 4 år sedan var jag sjukskriven, då hade jag brutit benet efter ramlat av Scilla, exakt två år senare skickas jag till Akuten av mina kolleger o man hittar en tumör på min njure som opereras bort, exakt två år senare går mina kollegor med mig till akuten med svårt diskbråck, nu är jag sjukskriven igen. 

Det gör så satans jävla ont helt enkelt, nätterna är värst, när man blir liggande o ischiasnerven smärtar, jag som sover så bra ligger o snurrar varv efter varv. Förstår inte hur jag kunde åka o jobba efter inte sovit något alls, jag är så smärtpåverkad så jag gör konstiga saker, sätter på mig två bh ex.

Nog med gnäll

Helgen har varit fin, Mimi o flickorna åkte med till Macke. Det var så mysigt o träffa honom o vi hade en fin dag.

I dag löshoppade vi med hästarna. Xento o Scilla tyckte det var jättekul, det gjorde vi också.