Scilla

För en vecka sedan var Scilla den piggaste o sundaste häst man kan leta efter, trots att hon blir 18 år var hon pigg o glad, så positiv.

Jag lånade ut henne, för första gången lånade jag ut henne till en ung tjej, jag ville hon skulle få komma ut o ridas lite nu när jag är sjuk i diskbråcket o inte får rida. Jag kommer aldrig någonsin att låna ut henne igen. Trots inf om bara skritt hade det blivit både trav o flera galopper, Scilla hade både snubblat över en pinne? Samt i en lerpöl?? Samt orsakat en ridolycka där en flicka fick ligga på sjukhus. Idag står hon på tre ben, hennes kota är jättetjock o jag vet inte om det är senfästen, kotledsvrickning eller vad det är för fel. Pratade med veterinären o hon  kommer på måndag.

Jag känner mig förtvivlad, tror i min enfald att man kan lita på människor , men tydligen inte! Nu står jag med en trasig kropp o en trasig häst, jag blir iallafall bra om några månader, men hur kommer det bli för min älskade Scilla, jag vill inte hon ska lida. 

Jag hatar verkligen mig själv att jag lånade ut henne, blir hon frisk, får bara jag o mina barn o Linda rida henne.